dg club

Jag kommer att studera hur växter klarar av stress på kärnnivå

Vad motiverade dig att ansöka om detta konkurrenskraftiga stipendium?

- Med det här stipendiet kändes det verkligen som att stjärnorna stod rätt. Denna utlysning erbjuder finansiering för postdoktorer för att driva egna oberoende projekt och syftar till att brygga över till att starta en egen grupp inom en snar framtid. Allt detta vid CRAG i Barcelona, ett utmärkt växtforskningsinstitut nära min hemstad. För att kunna göra karriär inom den akademiska världen var jag tvungen att flytta till ett nytt labb efter fyra år på UPSC. Därför var jag extra motiverad för denna ansökan. 

Hur valde du ditt framtida labb och vem kommer du att arbeta med?

- Jag gick först igenom flera forskare vid CRAG som fångade mitt intresse och försökte träffa dem online före ansökan. Jag tyckte att detta samtal var till stor hjälp, inte bara för att välja den grupp som intresserade mig för att samarbeta, utan också för att nätverka. Slutligen bestämde jag mig för Elena Monte:s grupp. Förutom att jag har en bakgrund inom kloroplast- och ljussignalering är det som verkligen lockade mig med hennes grupp det utbud av växtmodellsystem som de arbetar med, från grönalger Chlamydomonas till Arabidopsis och ris.

Vad planerar du att göra i ditt projekt?

- Liksom på UPSC kommer jag att fokusera på att hitta nya metoder för att studera hur växter ändrar sitt DNA. Med min bakgrund inom transkriptionsreglering kommer jag att studera hur växter klarar av stress på kärnnivå. Mer exakt är jag intresserad av hur kromatinets struktur förändras och hur DNAs 3D-konformation skulle kunna konstrueras för att förbättra grödors egenskaper på lång sikt. 

I Åsa Strands labb hade jag frihet och medel för att etablera en ny forskningsinriktning

Tror du att dina erfarenheter från din tid på UPSC kommer att gynna ditt framtida projekt?

- Absolut, med en doktorsexamen i medicinsk genetik har min vistelse vid UPSC haft en enorm inverkan på min karriär, utifrån den drastiska förändringen till att studera växter. I Åsa Strands labb hade jag frihet och medel för att etablera en ny forskningsinriktning som tog vara på min erfarenhet inom epigenetik, samtidigt som jag fick ta del av deras djupa kunskap om växtfysiologi. Tack vare den berikande postdoktorala gemenskapen vid UPSC träffade jag dessutom kollegor (och vänner) som var experter på ett stort antal ämnen och metoder. Sist men inte minst har det exceptionella teamet vid UPSC:s bioinformatikfaciliteten avsevärt förbättrat mina färdigheter i dataanalys. Allt detta kommer att gynna utvecklingen av mitt framtida projekt.

Vilka var de största utmaningarna när du skrev din ansökan?

- Mest tid! Som de flesta postdoktorer som också är föräldrar vet är det svårt att hitta balansen mellan arbete och fritid i vardagen. Att skriva en ansökan samtidigt som man presterar i labbet och är närvarande hemma är alltid krävande. En annan utmaning var att komma på en ny forskningslinje som är tillräckligt innovativ för att få uppmärksamhet, men som ändå är genomförbar i värdgruppens laboratorium. Här var mina erfarenheter från tidigare (misslyckade) ansökningar till stor hjälp, eftersom idéer mognar när man tuggar på dem ett tag.

Efter nästan fem år på UPSC och i Umeå kommer jag att sakna en hel del saker härifrån

Har du några tips till andra postdoktorer eller doktorander som ansöker om liknande konkurrenskraftiga stipendier som finansieras av Europeiska unionen?

- Varje ansökningssituation är unik, och jag är ingen expert som kan ge råd. Faktum är att jag tog kontakt med andra kollegor och forskare för råd, och jag letade till och med efter tidigare framgångsrika ansökningar för att lära mig av dem. Det är normalt att oftast misslyckas. Jag skrev många ansökningar även om jag trodde att jag hade små chanser. Det fick mig att utveckla mina skrivfärdigheter och hjälpte mig formulera en basansökan som sedan kunde anpassas till varje ny ansökan.

Tror du att du kommer att sakna UPSC och Umeå och om ja, vad tror du att du kommer att sakna mest?

- Efter nästan fem år på UPSC och i Umeå kommer jag att sakna en hel del saker härifrån. Från Umeå kommer jag att sakna lugnet och att ha ett enkelt liv. Att uppfostra ett barn var alldeles säkert mindre stressigt här! Det kanske låter banalt, men att ha ett så utmärkt sportcenter nära jobbet har underlättat för mig att stå emot vintermörkret. Att också lära sig lite svensk folkmusik och spela på UmeFolk var en fantastisk upplevelse. Från norra Sverige kommer jag att sakna friluftslivet. Skidåkning, fiske och vandring var underbart i den norrländska skogen. Åh, och naturligtvis Västerbottensost!

- På ett personligt plan har postdoktorlivet i ett främmande land gjort att man befinner sig i ett konstant tillstånd av förlust, eftersom vänner på jobbet kommer och går hela tiden. Jag har saknat vänner från det första året jag var här, och jag kommer att sakna vänner när jag åker vidare. Jag hoppas att många av de starka band som jag har skapat i norr består.