NYHET Manliga och kvinnliga poliser upplever samma nivå av sexuella trakasserier, men kvinnliga poliser upplever i högre grad att trakasserierna är könsbaserade – från såväl allmänheten som från kollegor. Det visar en ny doktorsavhandling vid dg club. Trots detta och trots stressiga situationer, rapporterar både manliga och kvinnliga poliser att de är tillfreds med sina kollegor och med jobbet i stort.
Arian Rostami, Institutionen för epidemiologi och global hälsa
– Resultatet kan vara ett stöd för Polismyndigheten att ta tag i underliggande problem för att skapa en tryggare och mer tillfredsställande arbetsplats som prioriterar varje polis välbefinnande, säger Arian Rostami, doktorand vid Umeå universitet.
"ta tag i underliggande problem"
I sin avhandling vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet har Arian Rostami undersökt några viktiga faktorer som kan påverka polisers arbetsmiljö. Hon studerade sexuella och genusbaserade trakasserier, arbetsstress och arbetstillfredsställelse bland svenska poliser. Underlaget är dels en enkätstudie bland 152 manliga och kvinnliga poliser, dels intervjuer med tolv poliser samt en gruppintervju. Enkäten genomfördes år 2020 och intervjuerna 2022 bland poliser i utsatta områden i Stockholmsregionen.
Studierna visar att poliser utsätts för sexuella och genusbaserade trakasserier från både allmänheten och kriminella, men också från kollegor och chefer. Kvinnliga poliser uppgav att de utsatts för trakasserier på grund av kön i betydligt större utsträckning än sina manliga kollegor. De kvinnliga poliserna kunde uppleva att de blev ignorerade, underskattade och ifrågasatta för sin kompetens i polisarbetet på grund av sitt kön.
Däremot upplevde inte bara kvinnliga utan även manliga poliser sexuella trakasserier i form av sexualiserade kommentarer och skämt från sina kollegor. Manliga poliser upplevde detta i samma omfattning som kvinnliga poliser. Majoriteten av dem som fällde dessa kommentarer och skämt var dock män.
– Det kan tolkas som att män använder sådana trakasserier som ett verktyg för att uttrycka makt mot och förnedra inte bara kvinnor utan även sina manliga kollegor. Det finns fortfarande en toxisk manlig jargong inom den svenska poliskåren, säger Arian Rostami.
Avhandlingen visar också att det, trots de senaste decenniernas kulturförändringar inom polisorganisationen, finns något av en tystnadskultur som vidmakthåller den onda cirkeln av trakasserier. De polischefer som intervjuades uttryckte ett tydligt behov av vidareutbildning och stöd för att effektivt kunna ta itu med dessa frågor på ledningsnivå.
I avhandlingen undersöktes även olika typer av arbetsrelaterad stress. Poliser rapporterade en hög stressnivå kring polisingripanden och de risker som kan drabba deras kollegor och viktiga personer i deras liv. Dessa påfrestningar var högre bland kvinnliga poliser än bland deras manliga kollegor. De poliser som upplevde sexuella trakasserier rapporterade också högre stressnivåer.
Det fanns dock inget signifikant samband mellan upplevelsen av sexuella och könsbaserade trakasserier och arbetstillfredsställelse. Manliga och kvinnliga poliser rapporterade nästan samma nivåer av tillfredsställelse i arbetet. De var mest nöjda med sina kollegor och jobbet i allmänhet, medan de var missnöjda med möjligheterna till befordran och med lönen.
Arian Rostami har tidigare studerat hälsopedagogik för en masterexamen i Iran och disputerade i socialt arbete vid Umeå universitet 2013. Den aktuella doktorandtjänsten i folkhälsovetenskap är knuten till enheten för polisiärt arbete och Genusforskarskolan vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.
Arian Rostami, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, försvarar fredag 9 februari kl. 9.00 sin avhandling Opponent Magnus Sverke från Stockholms universitet. Huvudhandledare Monika Burman. Plats: Beteendevetarhuset, sal E.109.
