dg club

Denna metodik gör det möjligt att se kopplingar mellan teknisk innovation och kulturell förändring – något som redan väckt internationellt intresse vid lärosäten i exempelvis Berlin och Harvard

Johan Malmstedt

Bild Ann Petersson Malmstedt

Denna nydanande metod, som Johan Malmstedt kallar för signalarkeologi, visar hur teknologiska och kulturella förskjutningar formade radiomediet när Sverige gick från ett monopol till en konkurrensutsatt marknad. Han menar att han i sin avhandling tar sig an radiohistorien på ett helt nytt sätt.

– Genom att kombinera digital signalbehandling och humanistiska forskningsperspektiv – det jag kallar signalarkeologi – har jag lyckats kartlägga de massiva ljudarkiven och synliggöra både föränderliga ljudlandskap och bestående strukturer i public service-radions schema, säger Johan Malmstedt, och fortsätter:

– Resultaten pekar på en fascinerande dubbel rörelse: en ökad mångfald i ljudbilden över tid, men också framväxten av mer kanalpräglade mönster i hur musik, tal, tystnad och programavbrott fördelas.

Mer distinkt och förutsägbar ljudprofil

Han berättar vidare att med hjälp av analyser av cirka 15 000 timmars radioinspelningar från de tre nationella kanalerna visar studien hur kommersiella aktörer och en ny konkurrenssituation inte bara drev fram förändringar i innehåll och format, utan även gav upphov till en mer distinkt och förutsägbar ljudprofil för varje kanal.

– Pausernas längd, tempot i programmens rytm och vilken typ av ljud som dominerade vid olika tidpunkter – allt detta avslöjar hur varje kanal slipade sin unika identitet i en period av mediehistorisk omvandling.

Johan Malmstedt säger att en central komponent i arbetet är de experimentella mätningar och analysmetoder som gör det möjligt att få syn på radions dagliga rytm.

– Morgonens lugna flöden, eftermiddagens dynamiska toppar och kvällens återkommande mönster framträder i tydliga grafer, vilket ger nya perspektiv på hur tiden strukturerades i radion under två decennier av tekniska och politiska förändringar.

Bidrag till radiohistorien

Han menar vidare att avhandlingen därmed bidrar både till radiohistorien och det växande intresset för digital humaniora i Sverige. Genom att kombinera humanistisk analys med maskininlärning, algoritmer och storskalig bearbetning av arkivmaterial kan forskare avslöja dolda mönster i ljudinspelningar.

– Denna metodik gör det möjligt att se kopplingar mellan teknisk innovation och kulturell förändring – något som redan väckt internationellt intresse vid lärosäten i exempelvis Berlin och Harvard.

– Digital humaniora erbjuder en unik mötesplats för avancerade metoder och humanistiska frågeställningar. Genom att applicera maskininlärning på stora datamängder kan historiker, etnologer och andra humanister nysta upp komplexa skeenden i ljud, text och bild.

Kulturella normer och tekniska lösningar

Johan Malmstedt säger att när hans signalarkeologi appliceras på svensk radiohistoria blir det tydligt hur experimentella format, som idag är självklara i poddar och digital radio, faktiskt förebådades redan under 1980- och 1990-talen. Varje mikrosekund av brus, varje paus och varje musikinslag visar sig vara en ledtråd till hur public service-radio formas av den värld och den tid som omger den.

– I slutänden är det just samspelet mellan människans berättelser och datorns analytiska kraft som utgör kärnan i avhandlingen. På detta sätt får vi inte bara syn på nya mönster i svensk radiohistoria, utan också en metod som kan tillämpas i andra mediehistoriska sammanhang.

– Varje signal bär med sig spår av såväl kulturella normer som tekniska lösningar – och när de tolkas genom en kombination av AI och mänsklig tolkningsförmåga framträder ett spännande forskningsfält som ger nya perspektiv på vår ljudande historia.