Alva Jeppsson
Trädgården. Ett myllrande mellanrum, en lek och en scen. Konkret kroppslig verklighetsflykt när handen i jorden formar ett paradis, ett fängelse. En brygga, en bro, tid som går och ett lämnat litet spår. I trädgården är du mittemellan ute och inne, mellan gatan och hemmet, den står som och väger.
Vi tog aldrig hänsyn till möblemanget hemma hos farmor. Släpade in mossa, bar vatten till bassänger från köket in i vardagsrummet. Plockade rabarberlöv som tak till hyddorna och blomkrukorna omarrangerades till en tät skog med små åkerplättar i jorden. Hos farmor fanns många saker, många udda saker som inte fanns i andra hem. Det gav världsbyggandet en oförutsägbarhet som vi uppskattade. Även det faktum att vi, i stort sätt utan restriktioner, fick ta in utomhus och ut inomhus (jag minns en gång när vår faster satte stopp för en transport av jord från trädgårdslandet till parkettgolvet under vardagsrumsbordet, chockerande) var uppskattat bland oss världsbyggare.
Senast uppdaterad: 2025-04-24