REFLEKTOR
Examensutställning av kandidatstudenterna i fri konst
Himlakroppar, stjärnbilder och stjärntecken. Tecken och symboler som har skapats för varje konstnär skapar en natthimmel som lyfter konstnärerna och deras verk bortom dåtid och nutid.
Kurvor i rymden med varje porträtt fångat inom sin egen ram, åtföljt av sidor med verken – fungerar som en kraft, där konstnären och verket undulerar, böjer sig, kröker och vrider sig in i våra sinnen och kroppar. Konstnärerna och verken är inte inneslutna i en osynlig stel infrastruktur, utan hålls istället i själva rymdens materia, nedsänkta i ett gigantiskt flexibelt skal.
Observatören hittar sin egen ingång till ett verk: en uppsättning betydelser beroende på varje betraktares position, både rumsligt och personligt, när betraktaren och verket blir en del av rörliga stjärnbilder. I tusentals år har människor tittat på stjärnorna för att åkalla myter som förklarar världen omkring dem – bevisat genom objekt som sträcker sig från Himmelsskivan i Nebra från 1800 f.Kr. till moderna astrologiska diagram.
Planeter cirkulerar runt solen och saker faller för rymden böjer sig.
En reflektor formar ljus och när den används som ett optiskt instrument, såsom ett teleskop, är den designad för att få avlägsna objekt att verka närmare – den består av konkava speglar och linser där ljusstrålar samlas och fokuseras, vilket gör att den resulterande bilden förstoras. På samma sätt går vi in i varje verk med ett förstorat perspektiv som ger konstnären samma vikt att vara närvarande i denna värld av föränderliga vyer.
Men inte bara rymden böjer sig; även tiden gör det.
Varje verk är färgat av historier från den norrländska vintern – de urbana och lantliga landskapen och det oändliga ljuset från sommaren. Björkar, barrträd och träd står majestätiskt i vinterns djupa snö och horisonten förändras varje dag beroende på tö eller snöfall. Denna linje, denna plats där man orienterar sig i det norrländska landskapet, förändras ständigt – det finns alltid rörelse, det finns alltid förändring. Detta kan översättas till hur vi ser och upplever bilder och konst, till rummet mellan det som är i förgrunden och det som inte är – i landskapet håller det en tidlös plats, ett drömskt djup, som i sin egen form minskar och upplöser det som är framför och bakom.
Vi besöker rummen, linjerna och bilderna av Reflektor – aktiverande verk – arkivmaterial, politiska, konceptuella och materiella, där känslan av kontakt är en del av ljusets värld. Varje konstverk, oavsett medium, är en fysisk handling, en levande enhet, ett ömsesidigt kinetiskt berörande där vi förhandlar om närhet, avstånd, åtstramning eller mjukhet, med skratt, melankoli, ilska, glädje eller ironi. Dessa konstnärliga himlakroppar är varierade, undersökningar av form och innehåll, genomsyrade av intensiteten i skapande och tänkande, tänkande och skapande – ett ansvar att skapa bildvärldar som resonerar med tid och förändring.
Rymden kan inte stå still. Hela rymden expanderar och kontraherar. Färgglada världar där universum exploderar, rymden kollapsar i bottenlösa hål, tiden sjunker och saktas ner nära en planet och de oändliga utsträckningarna av rymden fladdrar och svajar som havets yta. Detta är vår verklighet.
Edith Marie Pasquier
* Den kursiverade texten är förkortade citat från Seven Brief Lessons on Physics, Carlo Rovelli, 2014
Utställningen öppnar 10 maj och kan ses i och i närheten av Konsthögskolans lokaler.
Utställningen är öppen till 26 maj.
Årets avgångsstudenter på kandidatprogrammet är:
Senast uppdaterad: 2025-04-25